Det innersta

Tittade nyss på det sista inlägget jag skrev och såg att det var skrivet den 4/9. Jösses det är ju hela tre månader sedan. Skäms på mig!

Sommaren har gått och är förbi vilket verkligen känns och framförallt syns! Tyvärr är jag ingen vinter människa. Det är fint med snö och kul för barnen, men det är allt. Jag skulle vilja ha vår & sommar året om. Ett litet hus i Spanien eller liknande skulle passa mig i framtiden ...

Idag blir det ingen bild, jag vet -jättetråkigt men det finns liksom ingen bild som passar.

I somras var jag på en av mina bästa väninnors bröllop, underbar vacker och mycket känslosamt. Tänk att min älskade Emma gått och blivit fru.. Vart tog "våra" år vägen, vart tog "ungdomen" vägen? Nu är de ett fint minne som finns kvar starkt inom mig. Säg mig, kommer du ihåg; Furuvik, Max, Bmw, Flamingo, Helsingfors,husbåt, stulna öl burkar, dammsjön, Leksand, elefantöl, borttappade nycklar, sönderslagna fönsterrutor, sönder"hoppade" toaletter, sovande "människor" på trottoarer... Emma?!
Jag ler när jag tänker på det. Så nära men ändå så långt borta ... Vad gör man utan sina minnen? De håller mig vid liv iallafall.

Jag bor i en storstad fast ändå på landet men åh så jag saknar min hemstad och mina vänner...
Det gör uppriktigt sagt ont i hjärtat när jag tänker på vad jag avstår ifrån, och aldrig hittar jag sådanna vänner igen.
Detta inlägg är helt och hållet till er mina älskade älskade tjejer .. Ni finns alltid med mig...

Mycket kärlek och glöm nu inte att vara rädda om varandra och era vänner!

// A.